Dåligt inflytande - ett önsketänkade i detta fall!

Kollega M har börjat sacka. Det är jag som är den dåliga planeraren, den som kommer sent på morgonen o inte borstat tänderna eller sminkat mig. Den som får stå på toa på jobbet o fixa till mig som en förbaskad uteliggare. Sån e ju jag ju. Sistaminutentjejen.

I morse såg kollega M allt annat än rolig ut o dessutom var hon sen. Hon var oxå halvt påklädd, rufsig i håret, helt osminkad o svullna trötta ögon. O där satt vi på våra cyklar o jag kände inombords; HIGH FIVE!.

Det är inget fel på mig. Alla kan vara som jag. Alla har sina dåliga dagar - även de som vanligtvis är oklanderliga o korrekta. Jag är inget wacko. TJOHOO!

Men förmodligen kommer det inte hända igen på länge, så jag får njuta av det hela lite. För i morgon är väl allt som vanligt igen. O hon står där sminkad o fin o väntar på mig när jag kommer cyklande med andan i halsen, rufsig i håret o sminkväskan o tandborsten i väskan. O suckar djupt och lite irriterat. För så är det ju alltid - även om det faktiskt var lite lycka i morse.

O hur var min morgon? Jo tack, jag vaknade 10 minuter innan jag o kollega M skulle träffas. Så det var som vanligt väldigt väldigt stressigt. Inga undantag här inte!

Träningsverk för oss gamlingar...

Jag fyllde 30 i somras men ålder till trots, har jag intalat mig själv att jag inte är så gammal i kroppen trots allt. Att detta förbaskade fotbollsspelandet har gett någon form av grundträning som jag kommer att ha nytta av resten av livet.

Fotbollen är nerlagd och istället har jag börjat spela innebandy. Jag har kommit på att jag inte kan lita på mig själv överhuvetaget när det gäller träning. Det är iofs inte bara träning, utan jag är egentligen helt opålitlig när det gäller allt som har med disciplin att göra. Typ att inte äta för mkt, dricka lagom starka drinkar, stryka kläder, hålla riktig ordning hemma, äta lagom med godis, plocka undan mina kläder efter mig, hålla ordning på alla papper på skrivbordet, hålla käften när jag borde, börja plugga i tid osv osv osv. You name, it and I am unreliable. Fast bara när det gäller självdiciplin då såklart.

Jag måste ha någon träning att gå till, någon uppsatt tid, någon som står där med piskan o säger till mig vad jag ska göra. För när jag väl är där kan jag träna tills jag kräker/får blodsmak i munnen. O är jag inte på gränsen till kräkig - då har det varit ett dåligt pass.

Skillnaden mellan fotboll o innebandy är de olika muskelgrupper som aktiveras. O med min inställning till att jag inte är gammal o stel o inte alls behöver stretcha, varken innan eller efter passet, eftersom jag är formidabelt grundtränad, står jag nu här med skägget i brevlådan. O det är big time, let me tell you. Måndagens träning var inte alls tuff tyckte jag o eftersom jag bestämt mig för att jag ska vara en tuff köttare som ingen (LÄS; INGEN, FET FATTA INGEN!!!!) ska kunna komma förbi, sprang jag runt runt runt runt. O efter träningen sket jag givetvis i att stretcha. Stretching är för pussicats - PUNKT SLUT - tänkte jag i min naivagodagrundtränadtänkandehjärna.

Ehe...?!? Som sagt, olika muskelgrupper. Min vänstra skinka är av annan synpunkt vad gäller stretching. O bakom den i ledet står kompisen högerskinkan o tycker samma sak. Och uppenbarligen har man muskler i ryggen o runt revbenen som gör att man har svårt att både röra sig o skratta.

Men det är okej. Jag ska fortsätta med att inte hålla på att stretcha. Det är fortfarande pussicats som håller på med det o min grundvältränadekropp behöver inte den där skiten. Nu får jag linka fram några dagar, men det kommer att gå över.

Nu kan man tycka att det är dumt. Men nu är det ju så att jag är gammal som bara den eftersom jag passerat 30. O tyvärr kan man inte lära denna gamla, stela o muskelömmande hund att sitta - det är forrseent!

Sötebrödstiderna är över. Nu väntas hårda bud...

På jobbet ska tre kollegor banta ner sig. En (kvinna) ska göra det för sin egen skull och två andra(män) ska göra det för att de fått bannor hemifrån. O det är inte vilka bannor som helst. Snart ska de på utlandssemester och med den ingår ju oftast ROMANS. Men nu är det så att chokladfabriken kan komma att ha semesterstängt om inte det härdade fettet kring buken bränns bort.

Så nu jävlar ska det deffas. Och på vilket sätt ska det göras? Det börjar ju bli bråttom för de två herrarna. Jo Nutrilette, eller vad det nu heter, ska tryckas rätt ner i halsen. Rätt ner i halsasatan!

Men är det verkligen rätt väg? Är inte det en tillfällig lösning bara? Och låta kroppen gå på sparlåga och ha blodsockret skrapandes på botten i någon overklig djup avgrund. Och att dessutom utsätta sin omgivning för detta påhitt. Grava humörssvängningar - kommer att vara ett understatement! Man blir dessutom blek o ser sjuk ut. Det är ju på gränsen till svält att äta de där påsarna som ska blandas i vatten.

För mig klingar "tillfällig" rätt illa. Tillfälligt blir sällan bra och det är ofta inte alls roligt. Faktiskt riktigt sunkit om jag ska vara ärlig. Hur låter egentligen:

• Tillfällig kille en lördagskväll.
  
• Tillfällig prenumeration, som man själv MÅSTE ringa o säga upp.
  
• Tillfälllig bakfylla.
  
• Tillfällig tandvärk.
  
• Tillfällig diarré.

Nä, skit i tillfälligt o lägg om livsstilen o ät bättre. Men framförallt rör er mer slöfockar!!! Fast nu är det ju som det är, o det bråttom bråttom för dem o de gör allt för att komma i form till chokladfabriksöppettiden. Men fattar de inte att de då fettar till sig igen. Kanske inte av romansen, men av att vara på semester där man vanligtvis äter på gränsen till att ha grava ätstörningar. Den svultna kroppen kommer att suga åt sig allt o lägga på lager. Typ dubbelt upp innan man började med svältpåsarna. O när de blir tjocke igen, stänger chokladfabriken o allt börjar om igen. Dhaa...

Det är som en dans kring midsommarstången - runt runt runt. Ett gott råd. Om det nu ska springas runt runt runt. In i ekorrhjulet o spring utav bara helvete istället. Då ska de få se att den där chokladfabriken kommer att ha öppet året om o att chokladfrossa blir något annat än härdat fett kring magen. Så enkelt är det. Just så enkelt är det med fruarna!

Säga till folk i förebyggande syfte!

I lördags var det drinkfest o resultatet av den blev ett antal gladaihattendamer som drog ner på stan. Men som alltid, så är det här med alkohol mkt mkt förädiskt. Det förvrider huvudet på en o man får alla möjliga konstiga tankar o uppfattningar. Och av någon konstig anledning får man mycket höga o fina tankar om sig själv. Man är värsta pangbruden som liksom kan glida runt o bara dominera. O för att inte tala om omdömet - vart tar det vägen?

För ett antal år sedan (säg tre) så kysste jag en kille i ett mycket vagt ögonblick. Mkt oskyldigt, ska det tilläggas. O det var en katastrofkyss. Katastof! Vem har lärt upp honom? Den som gjort det borde straffas med piskrapp rakt över ryggen. Rakt över ryggen!

Nu träffade jag denna killen i lördags o med mitt magnifika omdöme och finfina vett (o två "starkt- o gottdrinkar till innanför västen") påminner jag honom att vi faktiskt kysst varandra för ett antal år sedan. O sedan lägger jag till att han definitivt inte kan kyssas. Att jag tyckte han var, rent ut sagt, dålig.

Smart sagt? Ehe.... Nu var det junte så att det var igår vi kysste varandra. O att bli ihågkommen en dålig kyssare efter så många år, är väl kanske inte det bästa betyget man kan få.Han skrattade till lite o sa att jag skämtade, eller?!? Nä, det gör jag inte. Sa jag bestämt.

(Ehe... Skämta - aldrig i livet!)
(Ehe.. Smart och taktfull brud - aldrig i livet!)

Är det så det är? Om man nu inte lyckas göra ett gott (kyss) förstaintryck - är det hissen rätt ner i källaren då? Om man nu inte vet att man gör fel då, kan man rätta till folk då? Påpeka att den där torpedrörelsen kanske inte är den bästa och att salivfontänen borde stängas av.

Jag tycker att det är ungefär som att gå runt med en fet kråka i näsan eller med gylfen öppen o alla ser det utom en själv o ingen säger något. (Det inbillar jag mig i alla fall för att döva mitt dåliga samvete). Att jag gjorde honom en fet tjänst. En fet, packad tjänst klockan 02.00 en lördagskväll. Som han o alla tjejer hädanefter kommer att tacka mig för!

Så här är det. Nu är han ju medveten om att manegen behöver krattas. Fast vem är jag att påpeka sådant, det är ju trots allt en subjektiv upplevelse. Men, om nu män ska tukta argbiggor, så borde ju vi tjejer få tukta bad kissers!

Om du hade haft en kråka i näsan o jag hade påpekat det (även om den suttit o fladdrat i näsanborren ett tag), hade inte du uppskattat det? Pinsamt - självklart - men absolut en god gärning, även klockan 02.00 en lördagskväll. Jag har iofs hellre en kråka i näsan än är en torpedbrud. Kråkan kan man se med sina egna ögon i en spegel - torpeden är man tyvärr ofta ovetande om.

O att kyssas är ju en rätt stor grej egentligen o det hänger ju ihop med rätt mycket annat smått och gott. Det är ju trots allt så att det är bättre med en kråka i näsan, än en skata i sängen...

Björnen sover i sitt lugna (?) bo.

Vi tjejer är märkliga. Jag kan erkänna det. Faktiskt. Iaf när det kommer till killar vi gillar mycket och är i relation med. O då i synnerhet i början av ett förhållande.

Min kollega M, som precis träffat sin pojkvän, är sådär mild, angenäm och behaglig när det gäller vissa saker som händer dem emellan. O hon är inget som helst undantag, utan snarare en regel som bekräftar hur det är i verkligheten. Ett fint exempel är det här med att sova ihop. Killen tar tydligen MYCKET plats i sängen. Kollega M får ett hörn/smal kant o har hon tur, får hon oxå lite täcke. O mild, angenäm och behaglig som hon är säger hon inget, utan han får fint ligga där som en klubbad säl o snarka sig natten igenom utan några som helst bekymmer.

Jag frågade henne varför hon inte:

1. Drar aggressivt i täcket.
2. Sparkar till honom.
3. Ruskar honom tills han vaknar.
(4. Spöar honom på morgonen.)

Nja, kanske inte så stridslystet - men i alla fall gör något åt det. Då säger hon att hon tycker det är lite pinsamt och att det är så svårt att göra något så här tidigt i ett förhållande. Hennes gamla kille fick minsann igen särbehandling, det har hon själv sagt. Han fick minsann veta att han levde om han inte makade plats i sängen. Men så var de ihop en herrans massa år oxå.

Ehe?!?... Visa en fin sida som egentligen inte finns där. Kanske det är en god idé - kanske inte. Först ska det snärjas o smidas planer o fånga de små liven o under den tiden ska man visa sina bästa sidor. O sedan när de väl sitter fast i nätet o sprattlar som små fiskar som går döden till mötes. Ja då, då ska man lägga in stöten, bredda sin personlighet och visa hela färgskalan av de icke poänggivande egenskaperna. O tro mig, att inte sova ordentligt på nätterna ute på sitt hörn/kant utan täcke gör definitivt att de sidorna förstärks en aning. En mycket, mycket trött brud med påsar under ögonen som omges av svarta ringar och som dessutom har lågt blodsocker på morgonen (= djävulsbesatt) - är inget roligt alls. Vem gillar att bedriva exorcistverksamhet?

Det är lika bra att ta för sig från början. Nja, kanske inte helt. Men iaf inte ligga i tvåan o tuffa fram. Att brumma runt i fyran är nog det bästa. Då kan man växla upp i femman o ner i trean - liksom en gyllene medelväg.

Att vara mild, angenäm och behaglig är nog inte den bästa vägen. Det är ju trots allt så att snälla flickor kommer till himlen - andra kommer hur långt som helst...

Datorer = män?

Jag brukar säga att min dator är en man. Den har alla egenskaper som en man har enligt mig. Den är lite slö o seg, kontakten glappar ibland, den kan bara göra en sak i taget o när det är många program igång är det värsta sirapen. Så förbaskad slö. Dessutom klarar den inte av att hantera CD'n samtidigt som jag gör andra saker, utan den måste få TÄNKA på en sak i taget. Får den inte tänka, hänger den sig o kexar ur o man får starta om skiten.

Dessutom kommer den inte ihåg något överhuvetaget om man inte sparar. Den registrerar nada om man inte verkligen trycker på sparar knappen o ser med sina egna ögon att informationen går in. Ibland ställer den mycket konstiga frågor som bara poppar upp i en rutan som man antingen inte förstår, orkar bry sig om eller helt enkelt skiter i. Paradoxalt nog är jag beroende av burken eftersom den behövs i vardagen.

För det mesta kommer vi överens o är värsta polarna o vi gillar varanda skarpt. Mucho! Men ibland går det sådär. Detta eftersom den inte fattar vad jag vill o menar emellanåt. Den är TRÖG bokstavligt talat. O att den strular, det är ju okej, så är det ju i relationer med män. Menh.... Det värsta är att den verkligen VÄLJER sina tillfällen att ställa till det. Så jädra uträknat av den sluge rackaren!!!

O det är när man är pressad o stressad som möget börjar strula. O inte nog med det - den glömmer (?) vad man gjort med den typ 2 minuter tidigare. Det vill säga innan strulet började. Den har bara Delete'at allt. Precis allt. Va?!? Som om man inte kommer ihåg vad man gjorde för 2 minuter sedan. Hur svårt är det?!? Dessutom har man ju gjort samma sak typ 2000 ggr tidigare, så någonstans borde det ju vara registrerat kan man tycka.

Nu ska man inte bara klaga. Ibland så blixtrar möget till när den kexat ur o konstaterar o ställer frågan (fritt tolkat av mig dårå):
- Det var varit en felaktig avstängning och dina dokument riskerar att försvinna. Vill du återställa så att informationen inte går förlorad?

Detta bekräftar bara teorin att verkligen datormöget är en man. Den gör fel o ibland tillomed ber den om ursäkt o ska reparera skadan så gått det går. Det är tacksamt, för inte är det väl oss tjejer det är fel på. Vi sitter ju bara framför dator o matar in så tydlig och rak information som det bara går. Vi är helt omöjliga att missförstå. Det är ju bara att göra som man blir programmerad. Det är inga konstigheter - inga konstigheter alls!

En hemlis; min lilla dator är den bästa trots allt o oavsett om/när/hur den strular så kommer jag tillbaka o förlåter även om jag blir irriterad, förbaskad och sjövild. För ingen klarar ju sig utan datorer i dessa cybertider...

Energy gum - något för mig?

Jag har fått några prover på nya tuggummi. ENERGY GUM, heter det. Det ska vara "loaded with caffein and taurine". Inte för att jag vet vad taurine är för ngt, men det låter ju som glatt. Ungefär som tamburin o det kan man ju dansa till o då är man ju glad o pigg. Så det är säkert uppiggande.



Nu är det bara så att dessa tuggummin kommit i fel händer. Jag är INTE en person som kräver uppåttjack. Eller vad det nu heter på knarkarspråk. Jag är fröken överenergisk som har problem på andra hållet.

Men jag ska göra det till ett experiment. En form av knarkexperiment-light-legal. Jag ska ta det ikväll, när jag sitter o ska ta det lugnt o se om man blir en wacko-delux-legal.

Det ska bli spännande - vardagsedge!

Alfapet - en grej för mig?

Spelade Alfapet i helgen - jag gillar verkligen det spelet. Det kräver att man hela tiden tänker till o är lite kreativ. Samtidigt är det ett mycket sällskapligt spel eftersom det tar tid att spela.

Tänka och kreativ - två saker som borde passa mig har jag fått för mig. Det är ett problem med det spelet bara. Jag inbillar mig att jag är bra på det, men i själva verket är jag urusel. Jag verkligen suger!!! De orden som jag knåpar ihop ger verkligen INGA poäng. Dessutom lägger jag upp 2 x ordpoäng & 3 x ordpoäng så att mina motspelare kan smasha in storslammen så det visslar o viner kring öronen på mig.

Jag har nog aldrig vunnit det spelet över någon. Alltså ingen alls. Zero people, på ren svenska (ja, i alla fall nästan svenska). Ändå liksom glömmer jag bort hur dålig jag är från gång till gång. Eller glömmer o glömmer. Jag är ju en dålig förlorare - det vet jag sedan innan - så jag kan junte tro att jag ska förlora redan innan jag börjat spela. Hur kul är det? Fast i detta fall blir jag inte direkt sur. Kanske lite då, men inte så farligt.

Jag bara tar förlusten, gräver ner mig o kommer igen för att nästa gång gå mot en säker förlust igen. För så är det bara. Vill ni vinna ett spel - spela Alfapet mot mig o saken är biff. Vill man charma apan (jag) i buren (Alfapet) och bli poppis...
- Give the banana to the monkey!

Men det är ju aldrig någon som gör det, för det är ju roligare att titta på den sura apan...

Trolleri o prutning - samma sak?

Igår på Malmöfestivalen träffade vi en trollkarl som reser runt i hela världen och försörjer sig på gator och torg. Vi satt ner och drack en öl tillsammans eftersom han var kompis med en i gänget jag var där med. När vi sitter ner tar han fram en kortlek och börjar trolla lite.

Och nu kliver jag in i rollen som den som absolut inte ska bli lurad. O jag sitter ju bredvid killen, så jag tycker ju att jag ser allt. Dessutom hade jag, för en gång skull, linser på mig så jag SÅG verkligen.

Det är ungefär som när man är i Turkiet eller Thailand eller var man nu är någonstans o ska pruta på grejer man ska köpa. Man frågar om ett pris. De säger något åt pipsvängen. Man gapskrattar o lägger ett bud som är 1/10 av det. De skakar på huvudet och sänker lite. Och så håller det på tills man enats om något eller inte enats alls och då går man bara till nästa stånd eftersom de har exakt samma saker där o hela processen börjar om.

Jag tycker att jag är en tuff prutare. Nästan på gränsen till pinsam. Jag är som Rocky - viker aldrig ner mig. Inte ens för en 50 öring. Jag ska liksom bara vinna det där. Vinna!

Han satte igång med fyra kungar o han visade ruter o hjärter. La de två korten underst i högen o vände de två översta korten igen. O där låg ruter o hjärter igen. La de två korten UNDERST i högen o vände de två översta. O gissa vilka kort som låg överst... O nu sitter jag med mina ögon 10 cm ifrån högen o hans händer och hysteriskt GLOR för att se hur han gör. INTE FAN HJÄLPER DET! Jag är ju Rocky tänker jag o mig kan man inte knocka ner i mattgolvet för räkning. Så är det bara. Punkt slut.

Tillslut lägger han hjärter kung och ruter kung under min händer. DET SER JAG! Och så vänder han de andra två korten han har i sina händer o gissa vilka kort det är. Hjärter o ruter! Jag lyfter på mina händer o ser att jag har klöver o spader kung. HUR GICK DET TILL??? Rocky blev knockad o uträknad. Det var bara att kapitulera.

Trolleri och prutning går hand i hand. Man tror man är en vinnare när man går därifrån, men i själva verket är man blålurad o står med byxorna nere i knävecket o blir daskad på skinkorna tills de blir alldeles röda. Så någon vinnare är man aldrig i dessa sammanhang, utan snarare en big fat looooser med rosenröda skinkor...

Arg på mig själv!

Idag är jag allt annat än nöjd. Hur kan man vara som jag o få vardagen att gå runt på ett någorlunda sätt med den tidsplaneringen jag bedriver? Jag är totalt ostruturerad och helt hopplös - värsta nitlotten.

Jag kan inte planera o vara ute i god. Jag hoppas o tror (inbillar mig) att jag har den begåvningen, men tro aldrig på mig när det gäller tid! Här är en sista minutentjej. Verkligen sista minuten!

Hur kan detta komma sig? Har vissa en såndär sen-gen? Någon defekt som gör att man liksom inte kan, hur man än gör. Bedrivs det någon forskning kring sen-genproblematiken? Säg till mig isf så ska jag ge ett fett bidrag.

Min kollega M, som jag cyklar till jobbet med, får oftast vänta några minuter på mig varje morgon. O jag skäms, men kroppen kan inte fixa det. Huvet hänger inte med, värsta sirapsskallen. Jag går bara runt o skrotar på morgonen.

I morse var det ett fint exempel på min finfina planering. Jag vaknade 15 minuter (istället för 45) innan M och jag skulle ses o jag skulle dessutom packa en väska med grejer som skulle med ner till Malmö. Packa kvällen innan? Varför det? Jag har ju tid på morgonen. Jag som är så effektiv o planerade o strukturerad, klart jag hinner fixa med allt det innan jobbet. Det är lugnt!

Ehe... Hur gick det då? Vad ligger i min väska? Ja, jag har ingen aning. Jag hysteri-slängde ner allt som låg i min väg. Drog ut byrålådor o rotade i badrummet efter, ja det vet jag inte, men något från badrummet brukar man väl ha med sig. O för att tala om vad jag klädde på mig. Ostruken skjorta o kjol. TJOHOO! Borsta tänderna. Nä, det fanns det inte tid för. Fick göra det på jobbet som värsta uteliggaren som kommer in på någon offentlig toalett. Stackars M, tur att hon har ett sådant tålamod o att hon inte tycker det är kul att cykla själv hela vägen...

Det ska bli spännande att se vad som finns i väskan. Nästan som att öppna en stor, fin o fet julklapp på julafton!

Relationer vs IKEA.

Relationer är märkligt. Det är mycket svårt och ibland helt obegripligt. Man väljer själv sin partner bland mosaiken av män som rör sig därute. Män ska vara en kombination av det mesta för att det skall funka. De ska vara av rätt färg, form och ha tillhörande specialeffekter eller gadgets. Sedan är det liksom bara att o se hur det passar och hur länge det håller.

Relationer är precis som IKEA-möbler. Ibland finns alla delar, bitar och skruvar med och det blir ett fint bygge. Men ibland är det något som fattas eller så är en skruv lös. Det är ett jäkla meck oavsett. Och ett svettigt jobb. Alla vet ju att man tror man kan bygga ihop det där skrivbordet eller videobänken eller vad det nu är man krängt, på maximalt 20 minuter. Hur svårt kan det vara? Man bara läser instruktionerna och sedan använder man de medföljande mejslarna och skruvar ihop skiten. Yeah right! Det är obegripliga (ingenjörer) varelser (män) som designat och konstruerat möblerna, så hur kan det då vara lätt? Min kollega M hade ett förfärligt meck med sin Tv-bänk med medföljande dörrar. O då var det typ 8 stora bitar att skruva ihop...

Vad skall man välja att mecka med dårå? Relationer eller IKEA? Rent krasst kan man junte vara utan något av det. Nu säger alla säkert att de hade valt IKEA för det är trots allt så mycket enklare och det har ju aldrig gått så fel eller tagit så lång tid egentligen. MEN AHA! Har man inte råkat ut för IKEA-haveri någon gång, så är det bara en tidsfråga innan det fullständigt går åt pipsvängen. Så är det bara eftersom det är obegripliga (ingenjörer) varelser (män) som konstruerat dem.

Detta till trots, hade jag meckat med relationer. Det är i alla fall spännande och inte så förutsägbart som tråkiga IKEA-möbler. Oavsett, så blir man verkligen inte klok på något av det, så varför inte hålla på med något levande som kan ge lite mothugg och glädje i vardagen. Och dessutom kan man, men berätta det inte för någon, alltid lura mannen till att det är han (eftersom han är så himla duktig) som ska skruva ihop de där förbannade möblerna som bara tar maximalt 20 minuter. Allt detta medan man själv är ute med väninnorna och roar sig kungligt på stan...

Hur är kärlek?

Min kompis har precis träffat en kille. Jag frågar henne hur det känns. Om det är som att springa i högt gräs på en sommaräng med vildblommor slående mot benen samtidigt som fjärilarna flyger runt i ren sommarglädje.

Nja, inte direkt sa hon. "Det känns mer normalt. Som att det liksom bara är så. Lugnt o skönt o tryggt o bra." Nu ska det tilläggas att det fortfarande är ett väldigt nytt förhållande, så för mig borde det vara en sommaräng.

Mehn.... Ska kärlek vara så? Som att äta en sketen GB-glass? Man köper en packad glass och man vet vad man får. Olika prisklasser, men man vad det smakar - inga överraskningar.

Jag har dock ett problem med GB- glass. Jag står i den där extremt långa kön o har ångest o väljer glass skitlänge o sedan ångrar jag mig ALLTID o tänker att jag skulle tagit en annan. Sedan kan jag inte njuta av glassen eftersom det retar mig att jag stått där som en fåntratt utan att kunna välja rätt glass. Men att jag minsann nästa gång ska jag välja rätt. Nästa gång ska jag ta den andra!

Är det likadant med kärleken? Om det inte är sommaräng utan mer en kortklippt gräsmatta med lite prästkragar. Är det då ett felval? Är det som att köpa den där förbannade 88:an istället för Noggern eller Sandwichen eller Piggelinen eller Päronsplitten?

Nu är det så fiffigt att det finns en fenomenal lösning på det hela. Det finns ett sånt megapack som man kan köpa hem. En sorts klassikerpack med de utsållade godbitarna (ovan nämnda). Tänk att ha ett sådant paket hemma, då behöver man ju aldrig ångra sig. Allting finns ju. För det är ju så det är med kärleken. Den finns ju där hemma och den är ju som klassikerlådan: En lite söt o svalkande, en med lite nougat som är utmanande, en med lite tuggmotstånd o en med lite med nötter som knastrar mellan tänderna. Oxå förstås, Päronsplitten med gåtor på glasspinnen (ja, alla män är gåtor). En sådan låda har jag skaffat mig. För glass, det kan man ju äta var som helst, inte bara springades på den där sommarängen bland blommor o bin!

Dåligt humör vid lågt blodsocker.

Att visa ett mindre smickrande humör för någon person som inte sett det tidigare kan få följande feedback:

- Du har breddat din personlighet...

Tack tack, mångsidighet är bra. Eller kanske inte ändå...

Var tar all maten vägen?

Min lilla kropp kan svälja mängder med mat. Detta trots att jag bara väger 53 kg. I Spanien åt jag kopiösa mängder mat. O nu snackar vi ofattbara mängder, nästan på gränsen till missbruk. Maten sköljdes dessutom ner med antingen sangria, öl, vin eller läsk. Totalt karaktärslösa var vi - o jag stod i främsta ledet. Främsta ledet!!

Vi var nere i supermercadon o handlade så mkt att jag tillomed tillslut kände igen alla 75 anställda i den butiken.

Nu undrar jag var all denna mat tar vägen, för jag blir junte tjockare. Antingen sätter det sig på någon annan, som straff. Eller så smäller det en vacker dag o man liksom exploderar o blir Japanesus gigantus. Men förmodligen blir det som i Monty Python med mannen som åt på restaurangen. Den sista lilla lövtunna mintkaka gör så att han fullkomligt sprängs.

Fast o andra sidan är jag inte så förtjust i mint, så jag sitter nog säkert i båten! Keep on and be hoggish!

Nyttigt snacks....

Jag har salta sojabönor på mitt skrivbord som ska vara ett "nyttigt snack".

Men det ser varken gott ut eller smakar något vidare. Detta till trots äter jag dem. Inte så ofta eftersom de smakar skit, men de ligger ju här. Är man helt slut i huvet eller? Lönt att äta överhuvetaget.

Men jag ska inte slänga dem. Närå, jag ska nog klara att äta upp de små larväggen. Det blir ju som Fear Factor på Tv, fast vardagsedge på kontoret!

Storpacksuppdatering!

Kan härmed meddela att min kompis J's kondompaket (30 pack) numera endast innehåller 28 stycken.

Detta efter rapporter från källan himself. Kanske kan det vara ett lyckat köp trots allt eftersom han har fram till 2012-12 på sig!

Kärlek på jobbet...

När kärleken blomstar på jobbet är det frid o fröjd så länge det är blomning. Men om det går åt pipsvängen, är olyckskorparna där o kraxar fortast möjligt.

Hur bryter man med någon för att sedan undvika personen i fråga hela dagarna? Det blir som man sa i Australien "a bad fart that's hanging around".

Jag har ett fall att följa. Och givetvis hoppas jag att det blir en underbar resa, men om det inte blir det, ska jag med spänning se hur ungdomarna reder ut det. För denna bloggande gamla skatan hade minsann inte gjort det...

Att spela i samma division eller liga

Tittade på fotboll på televisionen. Lilla Elfsborg spelade mot storlaget Valencia. Här kan man verkligen snacka om att inte spela i samma division eller ens samma liga.

Det roliga är att det finns stora likheter mellan den matchen och hur folk bedömer det the other sex i verkliga livet. Om man ser till det ytliga (utseende) så pratas det om att spela i samma division/liga eller inte. Gör man inte det så finns det alltid en underdog. The underdog skall liksom vara tacksam hela tiden o det är inte riktigt snällt. Ingen säger något till underdogen utan det pratas vid sidan om. Det liksom konstateras sinsemellan att "dom två spelar verkligen inte i samma liga, hur lyckades han/hon med det?"

När jag bodde i Australien sa min hostmamma. Det finns en egenskap som jag aldrig skulle vilja ha och det är att vara tråkig eller leva med en tråkig man. Anledningen till detta är att folk kommer verkligen ihåg tråkiga människor. O vem orkar hänga med dem? Vad har man för utbyta med en människa som inte kan ta sitt sociala ansvar o bjuda till i sällskapliga sammanhang? Hon tyckte till och med att man skulle märka dem så man slapp lägga tid på dem.

Hostmamman levde verkligen efter det ledordet för det var verkligen totalt skillnad i divisionsspelet där! Penny (mamman) var ursnygg, überintelligent, rolig o makalös. Ian (pappan) såg banne mig inte klok ut. Men vilken humor o karisma mannen hade. O för att inte tala om pondus o intelligens.

Jag har själv haft killar så varit gudabenådade, riktiga havsgudar vad gäller utseende o jag varit the underdog. Men det värsta är att de har varit så himla tråkiga. BOOORING!! Kul ett tag, men sedan när man liksom kommer fram till att man inte har något att prata om - over and out - om man säger så.

Havsgud o tråkig? Nä, mycket hellre ugly but funny!

Fast givetvis finns det simmande fiskar där i vattnet kring havsgudarna som är charmanta, roliga, karismatiska o alldeles ypperliga. Satsa på dem. Trust me, I know for a fact...

Flickvän & pojkvän?

När går man från att träffas, dvs dejta till att bli liksom ett par? Hur kickas den nya eran igång?



Jag fick något mystiskt sms på semestern från en kompis som sa att hon hade massor att berätta. O när tjejer har "mycket att berätta" handlar det i 10 fall av 10 om da boys. Jag ringde henne när jag kommit hem för att pejla läget. Då får jag veta att hon har en pojkvän!?!

Det skall tilläggas att denna kompis var singel (läs supersingel) innan jag åkte iväg för 10 dagar sedan!?! Hur fort går det att bli exclusive och anhålla om trohet och viss form av rapportering? När övergår bronsåldern till järnåldern?

Jag har banne mig inget svar på det. Det jag vet är att det är jättesvårt att hålla samma tempo, även om det går snabbt eller långsamt. Om de två inte diggar varandra lika mycket blir det en belastning att vara flickvän/pojkvän oavsett hur man än ser på det. Fast o andra sidan - är det lönt o träffas då. I alla fall för den som inte är fin nog att bli betraktad som partner.

Men visst är det fint att någon stolt kallar en för flickvän eller att vilja kalla någon för pojkvän, som dessutom vill bli kallad det. För det är ju det som är förutsättningarna i detta känsliga vågspel - att båda sitter i samma eka med var sin åra o ror åt samma håll.

Undrar om killen min kompis träffar kallar henne för flickvän såhär tidigt i träffandets...

Fast för bra tjejer (såsom vi är) tycker (vet) ju att vi är the right girlfriend material i alla lägen. Så att da boys vill kalla oss flickvänner tidigt i en relation är ju inga konstigheter. Inga konstigheter alls!

Pensionärsvarning

Jag har under min vistelse i Spanien varit en duktig flicka och sprungit VARJE morgon. Efter rundan gick jag till den stora supermercadon och handlade frulle till hela bandet.

Det värsta jag vet är folk som hänger på låset till affärer som öppnar. Nu var ju bara problemet att min joggingrunda passade rätt bra med just öppettiden av butiken, 09.15. Så varje morgon stod jag med pensionärerna o liksom hängde på gallret o väntade på att det skulle gå upp. Ni vet som på "Fångarna på fortet". När väl gallret började gå upp rusade alla in (folk böjde sig, ja tillomed nästan kröp under) o grep efter korgar o kölappar till både fisk- & charkavdelningen.

Har man typ inte all tid i världen när man inte jobbar o är pensionär?Måste man åla sig under gallret om man har en hel dag på sig att handla? Fast det värsta är att jag oxå höll på med det där fast man är på semester o verkligen har all tid i världen. Liksom tryckte mig före gamlingarna för att komma först till vadå? Brödhyllan?!?

Jag var en av dem. Jag tillhörde pensionärssekten. Jag var en i köttberget...

Men jag har tagit mig ur. Jag är tillbaka i vardagen o jobbet. Sann glädje!

Angående brunhet...

Min bror kom på den smarta idén att man ska äta upp sig innan och under solsemestern. "Man äter ju ändå alltid enormt mycket på semestern, så varför inte rättfärdiga svullandet?"

Detta för att skaffa sig hud som liksom trycks ihop. När man sedan blir brun och ska åka hem, ska man banta ner sig så att huden dras ut igen. På så sätt sparas färgen och man ser sommarfräsch ut längre...

Idén är kanske klok, men hur kul är det att se ut som en val på alla bilderna från semestern? O vill det sig riktigt illa kanske Greenpeace kommer o rullar i en eftersom de tror att det är ett gäng strandade valar som villat upp sig på stranden.

Tanken är mycket god (man får ju äta massar), men är idén den bästa?

Tillbaka i Svedala...

10 dagar i heta Spanien är slut o nu är det arbete som vanligt igen... Massor att berätta eftersom det är ett lite märkligt land. But in a good way - alltså nästan hela tiden.

Återkommer!

Två saker som kan konstateras NU!

1. Storpack/Ekonomipack:
Killkompisens regnkappeköp på lunchen är förgäves. Dejten kommer inte på besök. Där fick han för han var dumsnål.

2. Vädret
Så fort jag drar utomlands vänder vädret på en femöring o det blir klar himmel o värmebölja. Där fick jag för att jag för att jag la x antal tusen på en solsemster.

Livet är banne mig inte rättvist alla gånger...

Storpack - alltid ett säkert kort?

En killkompis har slut på preventivmedel o dambesök väntas i kväll. Mest för att vara redo skulle han fixa till det problemet på lunchrasten. Jag gav rådet att gå till Apoteket o handla eftersom det liksom är mest naturligt där. Han bara skulle handla EN produkt, så vore det kanske en fördel att kanske gå dit. Han skulle då slippa "alibihandla" en massa annat skit. Fast det här med att BARA handla regnkappor störde honom inte alls, utan det sket han i. Dessutom snackade han om storpack eller med andra ord ekonomipack. Finns det? Liksom 20, 30 eller tillomed 100 pack...

Märkligt. Alla (nästan alla - undantag finns ju alltid) tjejer jag pratat med skulle aldrig få för sig att köpa regnkappor utan att minst handla två saker till, dvs "alibihandla". Och att sedan dra till med ett ekonomipack. No, I don't think so!

Om man sedan ser till ekonomin (läs säkerheten) i det hela, så tror jag inte på det. Man vet ju själv när man går där i livsmedelsbutiken o singelhandlar. Så tar man ett storpack av något för att det är "billigare" i längden. Yea right. Det slutar ju alltid med att man får slänga det mesta eftersom bäst-före-datumen gått ut eller så råkar man äta lite gammal mat. Där fick man för att man var dumsnål.

Kontentan av detta resonemang är således följande;
Dumsnål med mat i form av storpack kan få följden uppblåst ond mage och toabesök.
Dumsnål med regnkappor i form av storpack kan få följden uppblåst ond mage och BB-besök.

Storpack, är det ett säkert kort månne?