Hittepå.

På min arbetsplats bemästrar vi 22 olika (riktiga) språk. Något som vi faktiskt är väldigt stolta över. Jag bidrog minsann till mångfalden häromdagen...

Jag talar många - som jag kallar det - hittepåspråk. Liksom lite ihopplock av lite alltmöjligt. Man tar ett ord osså spanska man till det. Eller danska till det. Eller franska till det. Eller vad man nu vill tala för språk, osså blir det jättebra. Eller jag intalar mig själv att det blir jättebra.

Exempel ur verkligheten:
Måndag eftermiddag och jag kommer gående på jobbet när jag möter en dam som kommer med en pris- och visningsmärkt shoppingvagn från Familysortimentet. Eftersom vi inte säljer våra visningexemplar stoppar jag damen för att hänvisa henne tillbaka, så hon kan hämta ett exemplar som hon kan få köpa o ta med sig hem. Inga konstigheter alls så långt.

Problem 1.
Hon talar inte svenska utan säger en hel drös meningar i väldigt fort tempo som jag uppfattar som spanska. Jag kväker ur mig. ESPANJÅLL?
Hon blir jätteglad o säger en hel drös meningar till, vilka jag inte fattar något alls av. Jag pekar att hon skall följa med mig vilket hon oxå gör.

Problem 2.
Väl framme vid avdelningen ser jag att de är slut på hyllan. Jag kväker ur mig. FINNITO. Vilket jag upprepar typ 4 gånger för att vara övertydlig, som om stackars damen skulle höra dåligt oxå bara för att hon inte prata svenska.
Hon säger en hel drös meningar till, vilka jag inte fattar något alls av.

Problem 3
Jag tänker - hur löser jag detta?!?
Jag slår upp på Internet att tisdag heter Martes och nytt heter Nuevo. Jag kväker ur mig. MARRTES NUEEEBO. Vilket jag upprepar typ 4 gånger för att tydliggöra som om stackars damen skulle höra dåligt oxå bara för att hon inte prata svenska..
Hon säger en hel drös meningar till, vilka jag inte fattar något alls av förutom mañana. Jag kväker ur mig: Siiiiii, Mannjaaana. Vilket jag upprepar typ 4 gånger för att tydliggöra som om stackars damen skulle höra dåligt oxå bara för att hon inte prata svenska.

Hon säger en hel drös meningar till, vilka jag inte fattar något alls av förutom más. (Vilket jag vet betyder "mer"). Jag kväker ur mig: NOO, MASSS. Vilket jag upprepar typ 4 gånger för att tydliggöra som om stackars damen skulle höra dåligt oxå bara för att hon inte prata svenska.

Upplösning
Hon är jättenöjd, eller så inser hon att vår konversation inte kommer att bli djupare än såhär o säger Thannk ju (även damen har språkkunskaper). Jag briljerar och kväker ur mig: DEE NAADAA. Damen skrattar hjärtligt o går.

Summar
På hittepåspråk kommer man långt. Det gäller bara att våga. Undrar om jag får plats med 22 småflaggor på min namnbricka eftersom jag kör lite hittepå och uppenbarligen kommer undan med det. Eller kanske inte 22, 21 räcker. Arabiskan kan vara en utmaning...

Klarade mig...

Lyckades hejda mig vid det enda tillfället då det dök upp i huvudet på mig.

- Our "såårt".... Range is....

Tur var väl det eftersom hela den svenska ledningsgruppen var med under just den presentationen.

Besök i morgon.

I morgon kommer 350 viktiga personer (läs Ikeaner) från världens alla hörn och kanter för att titta på vårt fina nya varuhus. Det kommer endast att bli 6 specifika nerslag (läs arrangerade stop) för dessa personer. Indelade i 12 grupper om 20-25 personer kommer de i omgångar att besöka min avdelning för att titta. Detta innebär att jag som ansvarig skall berätta om hur vi jobbar och har det - och då skall detta som sig bör redovisas på engelska. Inga problem egentligen - förutom att jag är lite ringrostig och hittar på lite egna lösningar...
Exempel på ringrostighet:

Häromveckan skulle jag förklara för en engelsman att vi inte hade en viss produkt i vårt sortiment. (engelska för sortiment = range)

Min fantastiska översättning...

- I am sorry, but we don't have that in our "sååårtimeeent".
- Ohh?!?, sa han o gick...

Nu vet jag bättre - har övat hela dagen på att radera "sååårtimeent" ur mitt register.