Ny maskin

Jag har gått tillbaka till det glada 80-talet vad gäller matvanor. Jag har köpt en varmamackemaskin. Igår åt vi med glädje ost o skink o tomatskiva o lite ketchupmackor. Givetvis brände man sönder hela munen på den varma tomatbiten, men det hör ju till.

Idag tog vi klivet upp o gjorde svampstuvning. I morgon blir det kanske en variant på dag 1 fast med en smaskig liten burkskiveananas på. Ohhh - kan knappt vänta tills i morgon.

Det var verkligen 189 väl värda investerade spänn.

Detox? I don't think so. I love you. My varmamackemaskin.

Jag leder.

Jag har nu tvättat två gånger sedan inlägget och kollat pennstatusen på jobbet hela veckan. Jag tillomed fick kommentaren av en medarbetare. - Hjälp, vad många pennor vi har.

Jag vill bara säga att jag överlistat den lilla rackaren som sitter i tvättmaskinen och STJÄL strumpor samt den person som STJÄL alla våra pennor på jobbet.

Jag vs pennorostrumpor. 1-0

Det är sann söndagsglädje det.

Var tar det vägen?

Har ett problem. På jobbet försvinner hur många blå bläckpennor som helst. Det är helt magiskt - ingen vet var de tar vägen. Nästan varje vecka tar jag upp bläckpennor till avdelningen och varje vecka försvinner lika många. O då står vi vid en disk hela dagarna och servar kunder. Visst rör vi oss på avdelningen, men det är inga långa sträckor direkt. Jag har verkligen ingen aning om var skiten tar vägen.

Det är samma sak med strumpor i tvätten. Jag hade en utrensning för inte så länge sedan. Vid det tillfället slängde jag massor med uddastrumpor. Nu när jag tittar i lådan igen, ja då ligger det lika många uddastrumpor igen. WHAT?!?

Var tar sakerna vägen. Får de liv o försvinner o samlas på ngt avsides ställe o bara hånar mig. Jag är säker på att det är så. Men nu har jag börjat kampen Nu ska inget mer förvinna. Bara så ni vet det - uddastrumpor o blåa bläckpännor.