I förebyggande syfte.

Vi var i Stockholm på galej och bodde därför på hotell. Första morgonen hände något som Mr M säger att han skall hålla emot mig vid något tillfälle när jag inte sköter mig. Det är faktiskt fruktansvärt pinsamt, men i förebyggande syfte har jag nu bestämt mig för att själv berätta det för att inte ge honom chansen. Inte fan ska han få sätt dit mig. Ähh, glöm det. Fatta GLÖM det!

Vi hade varit i hinkat massa skumpa, drinkar o öl på Stureplan på torsdagskvällen. Det blev faktisk massor med dricka. Varken jag och Mr M har karaktär, punkt slut. På fredagsmorgonen blev det frukost och sedan tebax till rummet. Magen brukat tyvärr inte gilla att man dricker sprit så den fungerade sådär. Mr M smet in på toaletten o när han var där inne passade jag på att lätta lite på trycket. Liksom lite väderspänning på plan 7, rum 2011 om man säger så. (Jag vet det är jättepinsamt att jag ens berättar, men som sagt, han ska inte få chansen!) Jag tyckte själv att det var en rätt tyst brakare, men ICKE! Ut kommer Mr M o dånar: - FES DU PRECIS? DET SKALLRADE I VÄGGARNA! (Jag kan bjuda på mkt, men detta är verkligen på gränsen)

Vad säger jag då i panik?
- Nä, det var telefonen såklart! Säger jag och tittar på mobilen.

- Vadå? Säger Mr M. Fick den ett fax eller?

- Det var faktiskt telefonen!!!!!! Säger jag naivt.

Vad säger man till det påhoppet? Liksom inget alls. Det var bara att bita i det sura äpplet.
Jag har dock vidhållit stenhårt att det var telefonen. Riktigt stenhårt.

Om han skulle försöka sätta dit mig, så vet alla numera att det inte var väderspänning. Väderspänning - I don't think so! Definitivt mobiltelefonen. Jajjemensan!

Jag och min kille är olika. Vem är det synd om? Inte mig i alla fall!

Det var julfest med jobbet i helgen. Galet som sjutton när grönsakshandlarna fixar fest. Jag var givetvis lugn med drickat, men humöret var som vanligt på topp.

Denna gång hade vi ett band som spelade och det var verkligen fullt ös på dansgolvet. Som sig bör skall det gästspelas i bandet, så jag klampade upp o joinade bandet för en enkel liten melodi.

Tydligen blev detta dokumenterat och här kommer bildbeviset. När min underbara Mr M fick se bilderna på söndagen utspelades följande dialog:

Mr M:
Grymt sköna bilder... Du ler så stort så man ser vad du åt till frukost!:¬D
Mariko:
Ler??? Jag sjunger!
Mr M:
Hoh! Ja, jag var rädd för det...
Mariko:
Din tjej - hon kan hon!
Mr M:
Du... Jag tror jag skulle överleva på en sån fest i 45 minuter, typ. Sen skulle jag gå completely postal!
Mariko:
I know.
Mr M:
Åh herre gud... Vad har jag gett mig in på?!
Mariko:
Do you like it?
Mr M:
I'm loving it, baby. Men vi kan väl ta det nätt med svenneriet? Jag menar det!
Mariko:
Men när är jag svennig annars?
Mr M:
Nä, jag vet... Därför är det kanske bra att du får utlopp för den sidan genom jobbet, när jag inte är med. Jag skojar inte. Jag klarar inte sånt!
Mariko:
To late bejbi. Du är fast i klorna!

Att han gick i den lätta fällan...

MMOOUUUUHHHHAAAHAAAAAHAAAAAAA!!!!!