Mässtider=internationella köket.

Nu i mässtider (som jag befinner mig i nu) ställer min mage om till att bli en "mässmage". O för att inte tala om min hjärna. Den blir helt psyko - "mässpsyko".

Jag jobbar ju inom matbranschen, så mässorna är av just mat. Liksom inte lite mat, utan ett gigantiskt överflöd av godsaker. En tid som definitivt inte är bra för figuren. Trust me, inte bra alls. Jag är ju halvjappe så jag har liksom lite tur med figuren eftersom jag då automatiskt tillhör lättviktarna. Kanske inte de minsta flugorna, men jag är i alla fall rätt liten.

Men det gäller att passa sig tydligen. Efter förra årets mässomgång gick det nog lite väl häftigt till tror jag. Att jag är helt karaktärslös vad gäller mat - det var ju redan känt sedan tidigare. Jag är hetsätare! Det är bara det att min psykohjärna glömmer bort att kräkas. Det är väl liksom det som är vitsen med brutal hetsätning - att man ska kräkas upp allt igen. Men det orkar man junte! För när man ätit all den där maten och toppat av med någon smaskig dessert, har man inget blod kvar i huvet. Liksom NADA! Allt blod måste ner i magen o jobba dubbelskift för att reda ut röran av allt man skickat ner. Det är då blackouten slår till och man "glömmer" att prata i den stora vita telefonen.

Men som sagt, även om man tillhör de lyckligt lottade som slipper tillhöra "obisity folket", ska man passa sig. Hör själv här. När jag utmattad var tillbaka på kontoret efter förra årets mässor, fick jag en fin liten kommentar av min kollega. Så här gick det till:

Jag sitter lugnt o sansat på min stol och tittar in i min dator. Kollega A går förbi och tittar på mig. Från ingenstans slänger han ur sig:
- Vad är det för skinkschnitzel du har hängades på magen?

SKINKSCHNITZEL!?! Jag blev helt stel. Jag blir fortfarande helt stel när jag tänkter tillbaka på det. Jag? Schinkschnitzel? JISSES... Jag trodde jag var odödlig. Jag är ju jappe!

Fy fäääännnnn. Jag var helt knäckt. Jag har alltid trott att jag haft en pepparkaksmage, som iofs kunde vara lite mer tränad. Okej pepparkaksdeg då, men hur blev den degen en schnitzel? En schnitzel är ju sladdrig och rosablek o ibland tillomed utbankad.

Den där schnitzeln är borta. Den brändes ute i skogen i spåret. O den ska inte tillbaka igen har jag bestämt. Vafan, schnitzel är ju gott, men nu har jag provat det. Denna mässperioden ska jag satsa på ngt helt annat. Och på väg ut i köket på jobbet för att äta en fet vaniljbulle, kom jag på vad jag ska ha för målsättning. Vad som helt enkelt ska hänga på magen. En fet extra ostfylld Cordon Bleu...



Nja, eller kanske inte. Men det hade i alla fall varit lite roligt...

Japaner vs. vietnameser 1-0. Fett 1-0 liksom.

För två år sedan, ungefär vid den här tidpunkten på året, var jag på ett bröllop. Det är inget konstigt alls med att vara på bröllop, det är bara det att detta var en speciell tillställning eftersom det var en vietnamesisk vigsel och efterföljande fest.

Tydligen var hon katolik, så själva akten var på ngt kloster någonstans här i Hbg o festen hölls en bit utanför. Maten var mkt spännande. 9 (!?!) rätter med tillhörande dryck. Nu var det bara så att det serverades ett flöde av allehanda drycker. Inte konstigt alls att man dricker alkohol till middagen på ett bröllop, men på denna fest dracks det whisky till ALLA rätter. Som en liten såndär sidodrink liksom. O gissa hur det gick... Jag var ändå rätt lugn, men typ alla asiater (det var ju trots allt en vietnamesfest) blev rätt hamrade om man säger så.

Som sig bör när det gäller asiater var det givetvis karaoke innan, under och efter maten. Innan maten var väl ingen så intresserad av att sjunga, men ju längre middagen pågick, desto fler folk ville upp på scen (inte jag dock). Vilken soppa. Jag kan förstå att folk satt o bälgade i sig starksprit. Annars hade det varit olidligt att sitta o lyssna på den skiten. Liksom vietnameser som sjunger väldigt falskt 0 dessutom på engelska. Ehe... Sådär om man säger så.

Två saker som är bra med asiater dock, är att de är korta o de tål noll sprit. O jag som endast är halvjappe var liksom gigantisk jämte dem. Men, hör här nu. Det kan vara bra att vara en gigantus eftersom man dels tål mer sprit och dels är bra mycket längre än de smålortarna. Nu kan det tyckas konstigt att det är så viktigt, men på bröllop skall brudbuketten kastas. Hehehe.... Jag säger såhär. En halvtokig japan i höga klackar som är betydligt mer nykter, ett huvud längre än ALLA och har en vinnarskalle som knockar de flesta. Hur tror ni det gick?

Snacka om att de inte hade en chans. När buketten åkte i luften, låg jag som ett spjut i luften. Värsta målvaktsräddningen. Den hade platsat på vilken lista över snyggaste TV-räddningar ever. Sällan har jag varit så jäkla nöjd. Jag krossade alla. Fatta. ALLA!

Tydligen ska man bli näste mö att bli gift om man fångar buketten, men det har jag inte blivit än i alla fall. O inte någon annan heller på den festen får jag hoppas. Jag ska fan hålla dem på halster så länge det bara går. Ingen går före mig i kön inte. Nähe - glöm det. GLÖM DET! Rätt åt dem. Att ens tro att man kan spöa japaner.

Fast lite kred kan jag ge till vietnamesiskorna. Den katolska bruden (oskuld) som skulle tillbringa natten ihop med min man, var mycket noga med att poängtera att det var deras första natt ihop. O den natten bar frukt. 6 månader senare kom ett litet barn till världen. Tänk vad skönt att bara vara gravid i 6 månader. Lyckos alla vietnamesiska katolska kvinnor. Där kan jag lova att vi japaner inte slår dem på fingrarna....

Det här med hundar...

En gång för ett antal år sedan när min kompis skulle köpa hund, fick jag för mig att jag oxå ville ha en. (?!?)

Jag ringde morsan o sa att jag minsann skulle ha en hund. Det som är sååå trevligt. Hon ifrågasatte direkt om jag verkligen hade tid med en o att den kräver rätt mycket.

- Jo, sa jag. Klart jag har. O när inte jag har tid, så har jag ju dig o du kan ju hjälpa till!

(KLICK)
- Hallo? HAAALOOOO?

Så var den diskussionen över. O tur var det...

Den där hunden som min kompis köpte är en mops eller vad de nu heter. En liten såndär hund med intryckt näsa och stora ögon som sitter på varsin sidan av huvudet som på en plattfisk. Den är söt o gullig o den springer inte sin väg eftersom benen på för tok korta o kroppen för tjock (läs korvig) o flåset för dåligt. Inte mkt mening med den egentligen förutom att det är ett trevligt sällskap och söt att titta på.

Jag är glad att jag inte skaffade en hund. Det är liksom inte min grej har jag kommit på. De luktar skit. De fäller massor med hår. När de skiter får man plocka upp möget. De fiser så fruktansvärt äckligt - så förjävligt surt faktiskt. (notera att jag är uppvuxen med en storebror, så jag är fan härdad vad gäller fisar). De slickar sig själv på snorren/kickilallan. O att de luktar varandra i röven det kan jag köpa. Eller kanske inte. Liksom röven. Har ni sett hur de ser ut i där bak?

Nä - det är nog tur att jag inte köpte mig en hund den där dagen för ett antal år sedan. Det hade nog varit katastrof tror jag. Jag är bra med andra folks hundar. Sådana som jag kan klappa lite på o rasta lite o INTE tillåta lukta i skrevet eller licki licki sig själv på sina ägodelar när jag är där. O framför allt inte komma i närheten av mitt ansikte när de slickat sig själv på juvelerna. Alltså aldrig, eftersom det verkar vara alla hundars största nöje.

Fast allt med hundar är inte spittospä. Min kompis med mopsen har ett sött barn också. En liten pojke med världens största leende. Men när den pojken sitter o äter så är det som med de flesta barnen. Lite mat kommer i munnen och lite i haklappen o resten på golvet. O vad finns på golvet? Jo, Mopsen. Den lilla rackaren sitter där nere o hugger på allt som regnar ner från himlen. Den fixar golvstädningen bättre än vilken polsk städerska som helst! Att det finns sådan fart på hundskrället. Det tror man inte vid åsynen av den. O det är nu de där ögonen kommer till nytta. Att ha ögon på var sin sida av huvet gör att man verkligen ser åt alla möjliga håll. Upp, ner, höger, vänster otillomed bakåt. Inga problem! Fatta den alltså.

Oxå finns det folk som köper sånadär automatiska dammsugare som går där av sig själv.

WHAT?!? Köp en mops istället!