Det har börjat en ny tjej på jobbet.

När jag gick i grundskolan var jag en mes. Asså som nu, fast ännu mesigare. Jag skäms när jag tänker på att jag helt smaklöst gick runt med en klädstil som inte var av denna värld. Jag hade träningsställsjacka på mig som var sådär glansig. Hade sytt i snussjal i jeansen och använde västar i ännu glansigare material. O som om inte det var nog, hade jag i sjunde klass en outfitt som var i ljust jeansmaterial bestående matchande byxor, skjorta och väst... För att matcha mina fantastika kläder hade jag en lugg som var så hög att jag blev tvunget att spreja den så hårt att den var helt stel för att den skulle bli där hela dagen. En total katastrof!

Häromdagen började det en ny tjej på jobbet här i Malmö. När jag såg henne kände jag igen henne. Vi tittade på varandra o jag sa: -Undrar om inte vi gick på samma högstadieskola. Hon är två år äldre än mig.

Jo, sa hon. Det har vi. O jag kände igen dig direkt!
Ehhh... Hon har alltså minnet av mig när jag toppade i sjuan eftersom hon är två år äldre än jag. Jag trodde att jag såg lite bättre ut nuförtiden. Men det gör jag uppenbarligen inte.... Min lugg är junte längre hårt sprejad o min bleka jeansoutfit med isydda snussjalstyg är borta. Men uppenbarligen har jag ett utseende som etsar sig fast i folks huvuden. För grejen är att vi aldrig pratat med varandra, varken i skolan eller utanför, utan vi har bara tittat på varandra.

O hur kunde det komma sig att jag kände igen henne?
Jo - hon var ännu mer grotesk än jag i sin klädstil o sprejade håret än hårdare än vad vad jag gjorde. Tur att man inte var värst. En liten tröst i alla fall...

O jag trodde att jag hade dåligt minne...

Jag har verkligen dåligt minne. Det har nog de flesta av oss. Jag har svårt att komma ihåg alla födelsedagar o annat krimskrams som händer i vardagen. Folk säger till mig att jag ska skaffa en kalender, men även den har jag svårt att komma ihåg. Dels glömmer jag att skriva i den o dels kommer jag inte ihåg att jag skrivit i den. O som inte det var nog. Jag glömmer även var jag har lagt den någonstans.

Nu finns det fiffiga mobiltelefoner. Man kan skriva in roliga saker i den o den kan påminna en om en hel drös saker. Dessutom kan man lägga in viktig information i den på olika namn så man verkligen inte glömmer. Jag har den alltid med mig, så för mig är det en bra grej.

Jag har endel kompisar som har lagt in typ personnummer och koder o annat viktigt i telefonen under olika namn. Mest för att kunna ta fram informationen om det skulle behövas. Inga konstigheter alls med det. Nu är det ju bara så att det får finnas en gräns på vad folk lägger in. Eller kanske ändå inte - vi har ju trots allt olika behov.

Jag kommer inte ihåg när jag första gången hörde talas om blyfri bensin. Så länge jag kan minnas så har man tankat blyfritt 95 i alla bilar. Nu finns det givetvis nymodigheter som gas o etanol - men det klassiska är ju blyfritt 95. Något alternativ finns inte i min skalle. Alla bilar efter 1982 körs rimligen på blyfritt 95.

När vi höromdagen satt o pratade om att lägga in just viktig information i mobben, berättar alla om olika koder o nummer i annat skit de har inlagt. Min kompis U sitter helt tyst o säger sedan att det verkligen är bra att kunna göra så. O sedan visar hon stolt upp i adressboken. (obs! De kör volvo á la sent 2000 någonting)

Kontak: Bensin.
Blyfritt 95.

UNDERBART! Vi har alla våra lösningar på att komma ihåg saker. Själv glömmer jag som sagt det mesta. Så nu har jag lagt till i min adressbok bland kontakterna.

Kontakt: Pojkvän.
Mr M.

Men det mest väsentliga i vardagen glömmer man väl inte så lätt....