Ordning & reda

Jag har alltid önskat att jag har en såndär fet ådra som gör att man har nitiskt ordning o reda omkring sig. Tyvärr är jag inte född med en sådan, utan endast en tunn ven som ibland pulserar mer än vanligt.

Jag har ju koll på mina grejer, men jag önskar att jag skulle tycka att det var mer roligt att städa. Som terapi för själen på ngt sätt. Fast jag inbillar mig att anledningen till att det kan bli lite rörigt där hemma är för att jag bor så litet o därför blir allt mer komprimerat.

Min killkompis J har varit hemma hos någon brud i veckan o han var förfärad. Tydligen något av det värsta han upplevt. Traumatiskt uppenbarligen eftersom han var mycket pratbenägen om det hela. - Att man tar hem någon när man inte har organisation på sin egen skit, som han lite fint uttryckte det. Han tappade intresset direkt för henne. Eller nja, kanske inte allt intresse. Sex kunde han ju fortfarande tänka sig, men inte hemma hos henne isf.

Compact living eller ej, här gäller det att ha hyfsad ordning o reda för att inte bli sågad av boysen. Eller kanske inte. Jag har en kompis som är en nitisk städare o inte får hon killar på fall för det..

Komplimang?

Kom precis hem från en kompis och vi pratade om hur helgen varit. Hon är nybliven mamma, så jag får snällt stå för alla helgkravaller.

Var på 30-års kalas och det blev minst sagt en blöt tillställning. Mitt problem är att när jag kommer i feststämning får jag DAMP och ADHD på samma gång. Med andra ord blir jag otroligt överenergisk. Visserligen pratar jag mycket i vanliga fall, men jisses, jag blir superglad o ska prata med ALLA om ALLT. Stackars sällskap som ska behöva ta detta. Själv är man rätt ovetande eftersom man liksom bara kör på, framförallt om klockan är 03:15.

Men min väninna sa lugnt:
- Du har ju aldrig utgett dig för att vara något annat än wacko. Man får vad man tror man får o det är ju i alla fall ärligt.

Ska man ta det som en komplimang?

Kärlek - sött & salt.

Kärlek är en märklig företeelse. Det är liksom både salt o sött på samma gång. Salt som fan när det är illa o sött som bara den när det är bra. Som en påse full med blandat smågodis.

Själv är jag en godisgris. En riktig sådan. Bakom mig har jag en tid med mycket kolsvart saltlakrits, men mina vänner fyllde på min godispåse med en massa smått o gott för att balansera upp allt det mörka o salta. Precis som det skall vara. Det bästa med smågodis är att man själv kan välja o vraka o till slut välja bort det man inte gillar. Ibland med hjälp av tjejsnack. Fast det är klart att när man har så mkt att välja på, så slinker en o annan skitbit med. Men de kan man ju lämna kvar o slänga eller kanske tillomed bjuda bort till någon som man inte gillar. Det gäller ju bara att komma på det.

Det värsta är bara att jag älskar kolsvart lakrits - det är bara det att det skall vara sötlakrits eftersom det är mycket bättre för kroppen. Det har bland annat mina kära vänner lärt mig...

Another name on the list...

På mitt arbete finns det mycket ungt singelfolk. Personer som lever i det där träsket när man är ute o lever livet på helgerna o fixar brudar/killar. Många kontakter knyts o de är då oftast tillfälliga.

Detta är givetvis bra för de som vill ha det så. Vissa falller dock dit o vill ha mer medan andra inte bryr sig inte vad som händer efter just den kvällen. Min kollega M har ett fantastiskt uttryck som man kan säga till folk man har haft kontakt med, men som man inte är intresserade av. Fast oavsett, så vill man ju ge någon form av bestående minne. I alla fall jag har den inställningen att man inte vill gå obemärkt förbi.

Bloggvärlden påminner lite om singelmarknaden. Massor med folk bloggar o vill man, kan man läsa blogg hela dagarna. Vissa fastnar man för o håller koll på, andra skiter man i o drar vidare. Så mitt mål med bloggandet är - som med folket på singelmarknaden - att inte få folk att tänka:

- You are just another name on the list bitch!

Dålig förlorare...

Jag har tyvärr aldrig varit en god förlorare. O inte kan jag dölja det heller. Brodern har en gång sagt till mig efter ett parti Yatzy, att om man tittar i SAOB o slår på ordet dålig förlorare, är mitt tryne på bild.

Jag o min kollega M har börjat spela en form av TP via Msn o låt mig berätta att det är beroendeframkallande. Jag har mina kategorier som jag hela tiden väljer; historia, geografi o aktuellt. M väljer skitkategorier som tv-serier o film. Filmkategorin reder jag ut, men tv-serier!?! Det är där hon plockar mestadels av sina poäng - vilket jag kan bjuda på. Man vill junte vara en tv-tittare som kan allt om alla diverse serier som Joey o allt annat skit som vi matas med. Men i resten av kategorierna - där rockar jag. Fattar inte att M ställer upp mer nu, hon åker ju på stryk mest hela tiden känns det som. O inte blir hon glad heller. "Anger Managementkurs" är något hon allvarligt borde söka sig till! Fast o andra sidan så hade jag nog oxå platsat på den kursen eftersom jag trots allt återfinns i SAOB, och det är junte någon större merit. Speciellt inte eftersom det konstaterandet kom efter att jag förlorat i Yatzy mot en 8-årig brorson. Men jag intalar mig själv att det är den japanska stoltheten som lyser igenom. Någon annan som tror något annat?

Mördarsniglar

Denna sommaren har det varit massor med mördarsniglar överallt. På väg till jobbet cyklar man över massor. Hörde på radion häromdagen att det var någon tanta som "klippt sönder" 35 000 sniglar i sin trädgård. 35 000!!! Meh... Är det inte så att det är MÖRDARSNIGLAR - dvs sniglar som äter andra sniglar? Borde inte alla sönderklippta snigelkadaver locka till sig typ andra mördarsniglar?!? Inte konstigt att det flockas sniglar i den trädgården. Det är ju snigelfest på högsta nivå, där det liksom är uppdukat med redan uppskuren mat. Precis som när man var liten o mamma delade maten till en. Sant?

Spanien

På torsdag 14.55 lyftar planet mot Alicante o på det sitter jag förhoppningsvis. För första gången någonsin kommer jag inte att ha såndär "bikiniångest". Mest för att jag är så grymt trött på vädret här hemma, så att se mig själv i bikini är snarare en fröjd o befrielse! Skönt att äntligen bli av med den här blekgrågulafärgen (o då har jag ändå lite grundfärg från början till skillnad från er bleka svennar) och bli sådär sommarchokladbrun. Men förmodligen kommer det att bli superväder här hemma när jag väl är borta - för så är det alltid.

Då kickar vi igång!

Äntligen! Nu drar bloggandet igång. Efter att ha läst så mycket annat smått o gott som andra skriver, ska det bli skönt att äntligen komma igång o rensa huvudet o skriva av sig lite. Det händer ju så mycket roligt i livet och det finns ju massor med saker man går o tänker på. Nu finns det ingen återvändo!