Arg på mig själv!

Idag är jag allt annat än nöjd. Hur kan man vara som jag o få vardagen att gå runt på ett någorlunda sätt med den tidsplaneringen jag bedriver? Jag är totalt ostruturerad och helt hopplös - värsta nitlotten.

Jag kan inte planera o vara ute i god. Jag hoppas o tror (inbillar mig) att jag har den begåvningen, men tro aldrig på mig när det gäller tid! Här är en sista minutentjej. Verkligen sista minuten!

Hur kan detta komma sig? Har vissa en såndär sen-gen? Någon defekt som gör att man liksom inte kan, hur man än gör. Bedrivs det någon forskning kring sen-genproblematiken? Säg till mig isf så ska jag ge ett fett bidrag.

Min kollega M, som jag cyklar till jobbet med, får oftast vänta några minuter på mig varje morgon. O jag skäms, men kroppen kan inte fixa det. Huvet hänger inte med, värsta sirapsskallen. Jag går bara runt o skrotar på morgonen.

I morse var det ett fint exempel på min finfina planering. Jag vaknade 15 minuter (istället för 45) innan M och jag skulle ses o jag skulle dessutom packa en väska med grejer som skulle med ner till Malmö. Packa kvällen innan? Varför det? Jag har ju tid på morgonen. Jag som är så effektiv o planerade o strukturerad, klart jag hinner fixa med allt det innan jobbet. Det är lugnt!

Ehe... Hur gick det då? Vad ligger i min väska? Ja, jag har ingen aning. Jag hysteri-slängde ner allt som låg i min väg. Drog ut byrålådor o rotade i badrummet efter, ja det vet jag inte, men något från badrummet brukar man väl ha med sig. O för att tala om vad jag klädde på mig. Ostruken skjorta o kjol. TJOHOO! Borsta tänderna. Nä, det fanns det inte tid för. Fick göra det på jobbet som värsta uteliggaren som kommer in på någon offentlig toalett. Stackars M, tur att hon har ett sådant tålamod o att hon inte tycker det är kul att cykla själv hela vägen...

Det ska bli spännande att se vad som finns i väskan. Nästan som att öppna en stor, fin o fet julklapp på julafton!