På min arbetsplats bemästrar vi 22 olika (riktiga) språk. Något som vi faktiskt är väldigt stolta över. Jag bidrog minsann till
mångfalden häromdagen...
Jag talar många - som jag kallar det -
hittepåspråk. Liksom lite ihopplock av lite alltmöjligt. Man tar ett ord
osså spanska man till det. Eller danska till det. Eller franska till det. Eller vad man nu vill tala för språk,
osså blir det jättebra. Eller jag intalar mig själv att det blir jättebra.
Exempel ur verkligheten:
Måndag eftermiddag och jag kommer gående på jobbet när jag möter en dam som kommer med en pris- och visningsmärkt shoppingvagn från
Familysortimentet. Eftersom vi inte säljer våra visningexemplar stoppar jag damen för att hänvisa henne tillbaka, så hon kan hämta ett exemplar som hon kan få köpa o ta med sig hem. Inga konstigheter alls så långt.
Problem 1.
Hon talar inte svenska utan säger en hel
drös meningar i väldigt fort tempo som jag uppfattar som spanska. Jag kväker ur mig.
ESPANJÅLL?
Hon blir jätteglad o säger en hel
drös meningar till, vilka jag inte fattar något alls av. Jag pekar att hon skall följa med mig vilket hon
oxå gör.
Problem 2.
Väl framme vid avdelningen ser jag att de är slut på hyllan. Jag kväker ur mig.
FINNITO. Vilket jag upprepar typ 4 gånger för att vara övertydlig, som om stackars damen skulle höra dåligt
oxå bara för att hon inte prata svenska.
Hon säger en hel
drös meningar till, vilka jag inte fattar något alls av.
Problem 3
Jag tänker - hur löser jag detta?!?
Jag slår upp på Internet att tisdag heter
Martes och nytt heter
Nuevo. Jag kväker ur mig.
MARRTES NUEEEBO. Vilket jag upprepar typ 4 gånger för att tydliggöra som om stackars damen skulle höra dåligt
oxå bara för att hon inte prata svenska..
Hon säger en hel
drös meningar till, vilka jag inte fattar något alls av förutom
mañana. Jag kväker ur mig:
Siiiiii,
Mannjaaana. Vilket jag upprepar typ 4 gånger för att tydliggöra som om stackars damen skulle höra dåligt
oxå bara för att hon inte prata svenska.
Hon säger en hel
drös meningar till, vilka jag inte fattar något alls av förutom
más. (Vilket jag vet betyder "mer"). Jag kväker ur mig:
NOO,
MASSS. Vilket jag upprepar typ 4 gånger för att tydliggöra som om stackars damen skulle höra dåligt
oxå bara för att hon inte prata svenska.
Upplösning
Hon är jättenöjd, eller så inser hon att vår konversation inte kommer att bli djupare än såhär o säger
Thannk ju (även damen har språkkunskaper). Jag
briljerar och kväker ur mig:
DEE NAADAA. Damen skrattar
hjärtligt o går.
SummarPå
hittepåspråk kommer man långt. Det gäller bara att våga. Undrar om jag får plats med 22 småflaggor på min namnbricka eftersom jag kör lite hittepå och uppenbarligen kommer undan med det. Eller kanske inte 22, 21 räcker. Arabiskan kan vara en utmaning...